ett oresoniskt faktum, du är ingen värld.
en person, en känsla som hittat fel, ett slag som ligger oanvänt.
jag dränks i allt som har med dig att göra,
du översvämmar mina tankar.
jag tror jag flyter mer mot ytan än den botten där du måste slås ut.
du är ingen värld.
du är ett oändligt hav,
jag hinner nog drunkna innan ens ytan nåtts, där jag andas någonting.
ge mej någonting. jag behöver någonting.
om inte annat når jag botten.
döda mig för det oanvändna slaget är inte mitt att använda.
du är frivillig att slå. slå hur hårt du vill.
jag vill inte vara mitt fast här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar