mitt liv

tar ett krampaktigt grepp om mitt liv,
i hopp om att det inte ska flyga iväg

känslan av något stort,

jag känner att något stort är på gång,
men jag vill inte veta.

jag ville ju inte veta.


- men man kan inte blunda, det håller aldrig i längden.

om jag kunde se

om jag kunde se skulle jag,

titta när du gick
titta när du sprang

se dina svagheter
se din talang

se dig vakna
se dig somna

se dina myggbett klia
se dina fötter domna

titta när du skrattade
titta när du log

titta när du levde
titta när du dog

om jag kunde se


donkeycock

är jag den enda döda?

alla så fulla av liv
jag så tom
jag så ekande jävla tom

alla så lyckligt varma
jag så kall
jag så isande jävla kall

alla så energiskt moving
jag så stilla
jag så stelt jävla stilla

är jag den enda som är död?

fast.

jag har fastnat mellan två världar och jag vet inte hur man kommer loss

,hur kommer man loss?

ångest

världen kryllar av något slags virus.
jag lovar, det äter upp mig inifrån.

du fyllde mig med liv.

att leva ett liv utan dig är som att ständigt bli påmind om att man har, ingenting.

osynliga ord

orden blir för tunga.
jag kan inte längre se vad jag skrivit.
tårarna rinner oavbrutet och suddar ut orden.
orden om dig.
kvar finns bara en flod av bläck.

tempusformer.

orkar inte med infinitiv
orkar inte med presens
med den sak som är definitiv
är att jag inte orkar med preteritum
för att inte tala om futurum.

kanske..

kunde kanske känna mig mer levande
kunde kanske känna mig lyckligare
kunde kanske orka med allt mycket bättre

om du var här med mig,