kom ihåg att varje gång du säger något dåligt om dig själv så blir du lite sämre.
jag vet att det kan vara förbannat svårt att komma ihåg.jag har inte precis dåligt självförtroende, men jag glömmer bort att jag är bara människa. vilka krav kan man ställa liksom..?
orden blir för tunga. jag kan inte längre se vad jag skrivit. tårarna rinner oavbrutet och suddar ut orden. orden om dig. kvar finns bara en flod av bläck.
om du var vinden skulle jag önska mej orkaner av dig. om du var solen skulle jag önska att dina strålar lyste för mig. om du var havet skulle jag önska att du dränkte mig med dig.
om mina tankar vore sanna, skulle det vara detsamma som att du tog mitt hjärta, fyllde håligheten i mitt bröst med salt, så det sved riktigt ordentligt och medan jag såg på rullade du mitt hjärta i smutsen på gatan, trampade på det och innan du gick skulle du spotta på det. ditt skratt skulle håna mig för resten av livet.
du är som en daggmask, äcklig, lång & flötig. man ser inte skillnaden på huvudet och arslet. glömmer bort allt och dig själv på mindre än en halvtimme.
(haha, näst intill slocknade innan jag kom på den där. Dessutom tänkte jag på dej o ditt avskyande för daggmaskar xD)
i can't sleep until the stars say goodnight. and night after night... i ask myself the same question where are the fucking stars? when will they speak to me?